Gravsättning

När någon dör är det vanligt att man ordnar någon slags begravningsceremoni, och att man efter det har en gravsättning. Det innebär att man begraver det som finns kvar av den avlidnes kropp. Gravsättningen är med andra ord det moment som äger rum innan en gravsten monteras på gravplatsen. Har man en kyrklig begravning är det allra vanligaste att kyrkans personal även tar hand om gravsättningen, men den sker naturligtvis alltid på det sätt man som anhörig har bestämt. När det kommer till gravsättningar finns det flera olika sätt att göra det på, och det finns en del saker man behöver tänka på innan man bestämmer hur man ska gå tillväga.

Gravsättning med kista

En gravsättning kan man välja att ha på olika typer av platser. En del av platserna innebär att man även har gravrätt, medan andra platser är anonyma. Ska den som gått bort begravas i kista finns följande alternativ att välja på:

Kistgravlund – här kan man göra anonyma kistbegravningar. Det innebär att man inte har någon sten på platsen.
Kistgravplats – medför gravrätt och här får man ha en sten med namn och text.
Gravkammare – en plats där man förvarar flera kistor, ofta ur samma familj. Kammaren finns vanligtvis under jord, men detta begravningssätt är inte så vanligt längre.

Gravsättning med urna/aska

Om den avlidne ska kremeras finns begravningsplatser även för detta. Är den bortgångna kremerad kan urnan gravsättas eller askan spridas på någon av följande platser:

Minneslund – i en minneslund närvarar inte de anhöriga vid gravsättningen. Här har man ingen gravrätt, men det finns ofta ett gemensamt område som anhöriga kan pryda med blommor och ljus för att minnas den som fattas dem.
Urngravplats – har plats för fler urnor. Anhöriga får vara med vid gravsättningen, och den kan antingen ske i samband med begravningsceremonin eller efteråt.
Askgravlund – här sprids askan ut eller grävs ner. I en askgravlund markerar man platsen för var askan finns. Platsen är således inte lika anonym som en minneslund.
Kolumbarium – ett kolumbarium är ett utrymme med nischer i väggarna där man ställer in urnan.
Urnkammare – här placeras urnorna från flera personer i samma släkt. När någon i släkten avlider öppnas kammaren och urnan placeras bland de andra.
Spridning av askan på valfri plats – om man vill sprida askan i naturen kan man ansöka om tillstånd från Länsstyrelsen för att göra detta. Många väljer till exempel att sprida askan på en plats som varit speciell för den som har gått bort.

Oberoende av om den avlidne ska kremeras eller kistbegravas behöver ni som anhöriga fundera på vad som är viktigt för er, ifall den bortgångne inte haft några egna önskemål. Vill ni ha en grav att gå till som ni kan pryda med en egen sten och blommor eller föredrar ni en anonym plats?

Vad måste man tänka på innan en gravsättning?

I Sverige måste gravsättningen ske inom ett år efter att någon har gått bort. Det betyder med andra ord att man inte behöver stressa fram ett beslut kring hur man ska göra utifall att det finns motsatta åsikter bland de anhöriga.

Viktigt att veta är även att Skatteverket behöver godkänna en gravsättning innan den får ske. För att Skatteverket ska kunna godkänna en gravsättning behöver de anhöriga vara överens om hur den ska ske. Vet de att det förekommer motstridigheter kan de inte heller godkänna gravsättningen. För att underlätta för sig själv och för sina anhöriga kan det därför vara bra att ta reda på vad ens närstående själva har för önskemål, eller att upprätta ett testamente för egen del där det framgår vad man önskar.